Försäljningen av Trondheimsmodellen har skjutit fart under december, enligt förlaget. Kanske för att det fortsätter dyka upp funderingar och recensioner på nätet. Nu i veckan, till exempel hos Bengt Silverstrand och folkrörelser.nu. Eller möjligen på grund av att ett antal recensioner (Arbetaren, Folket i Bild och andra) har också publicerats (många av dem ligger inte på nätet, återkommer i frågan).
Ändå är det Ulf Adelsohn som mest lyst upp veckan på redaktionen.
torsdag 20 december 2007
Trondheimsmodellen en av årets julklappstips!
...enligt Expressen (Kathrine Kielos) och Aftonbladet.
Huvudvärk efter Vaxholm
LO-demonstrationen i Stockholm igår var på det hela taget...helt OK. 2000 personer, många med facklor i händerna och visselpipor i munnarna gick Vasagatan ned. Men jag måste säga att Wanja Lundby-Wedins budskap runt Vaxholmsdomen var bland det mest dubbelvikta jag hört. Helt plötsligt är inte EU:s klåfingrighet eller marknadsliberala grundprinciper något problem - nej, det är svensk lagstiftning det är fel på! Det är en djupt problematisk äreräddning av EU-projektet. För det första har de flesta fackliga organisationer i LO-familjen i resten av Europa redan reagerat klart negativt på domen i en skala som går från besvikelse till fasa. För det andra är det inte alls säkert, vad jag kan förstå, att Sverige kan parera domstolsbeslutet med egna lagändringar. Och slutligen: domen slår fast en marknadsliberal grundhållning för EU-projektet i förhållande till arbetsmarknaden. Om den inte reverseras bör den förr eller senare slå igenom i Sverige och andra länder. Poängen med den Europeiska Unionen kan inte vara att alla medlemsstater skall parera dess direktiv med egen lagstiftning.
Det är kort sagt ett märkligt nationalistiskt svar av en organisation som omhuldar EU-projektet. Vad händer med det sociala Europa som utgjort LO:s bärande argumentation för medlemskapet?
I det sista Flamman-numret för i år har vi intervjuat ett antal tunga personer som gör en helt annan bedömning av Vaxholmsdomens konsekvenser. Min gissning är att det kommer bli en rejäl huvudvärk både för LO och socialdemokraterna.
Det är kort sagt ett märkligt nationalistiskt svar av en organisation som omhuldar EU-projektet. Vad händer med det sociala Europa som utgjort LO:s bärande argumentation för medlemskapet?
I det sista Flamman-numret för i år har vi intervjuat ett antal tunga personer som gör en helt annan bedömning av Vaxholmsdomens konsekvenser. Min gissning är att det kommer bli en rejäl huvudvärk både för LO och socialdemokraterna.
tisdag 18 december 2007
Dags att göra allvar av utträdeskravet
I morgon håller LO en förhoppningsvis stor demonstration i Stockholm. Vore det inte en sällsynt bra idé att se till att det finns flygblad med kravet på utträde ur EU där?
Perukstockarna regerar Sverige
EU-domstolen har beslutat att ett av de viktigaste instrumenten för att försvara kollektivavtalen inte är förenligt med EU-rätten. Domslutet öppnar för social dumpning, underbudskonkurrens och en hänsynslös konkurrens. Det var inte helt oväntat - marknadens frihet skall gå före det mesta i den Europeiska unionen. Naturligtvis går det, precis som besluten där EU inskränker det svenska alkoholmonopolet, helt emot folkviljan. EU är idag en union som inte ens låter sina medborgare rösta om de grundläggande dokumenten. Därför utvecklas en praxis där juridiken ställs över politiken.
Det spelar ingen roll att ordningen på Sveriges arbetsmarknad har varit föremål för kamp i mer än ett sekel, med mödosamma konflikter och kompromisser. Perukstockarna regerar.
Det spelar ingen roll att ordningen på Sveriges arbetsmarknad har varit föremål för kamp i mer än ett sekel, med mödosamma konflikter och kompromisser. Perukstockarna regerar.
fredag 7 december 2007
Go, man, go!
Av alla effekter som min bok gett, tillhör Per Schlingmanns intresse för Trondheimsmodellen till de mest oväntade. I sann Trondheimsanda skall jag ärligt säga att jag blir glad oavsett vilket parti som förverkligar den här politiken. Och låt mig också påstå att moderaterna skulle ha mycket att vinna på att vända bort ifrån privatiseringar i traditionella offentliga verksamheter. De skapar i många fall onödiga kostnader, och oreda för personal och kommuner. Fall som dessa kommer att dyka upp även om kvalitetskontrollen blir bättre och det skadar de partier som genomför privatiseringarna. Det upprör även de höginkomsttagare som är moderaternas sociala kärngrupp.
I det fallet borde det vara lätt för de nya moderaterna att göra en analys av vinster och förluster om man överger privatiseringspolitiken: man kommer få ett antal ilskna företagare i vård- och skolbranschen på halsen. DN:s och SvD:s ledarsidor kommer få krupp. I övrigt har man en god chans att vinna nytt förtroende i väljarkåren. Faktum är att sätta stopp för privatiseringarna och demokratisera den offentliga sektorn förmodligen är det billigaste sättet för moderaterna att åstadkomma en sådan förbättring i relation till Sveriges väljarkår. Att det sedan borde satsas mer pengar i den offentliga sektorn är delvis en annan fråga. Det finns en betydande risk att anställda, när de väl får mer inflytande, också påvisar effekten av nedskärningar och med rätta kräver att det äntligen satsas på deras verksamheter. Här har ju privatiseringarna fungerat bra för den som velat skära ner - inte för att de sparar pengar, men för att de flyttar frågan till en annan nivå. Det synliga ansvaret hamnar på det enskilda företaget istället för hos kommunen, och i enlighet med marknadslogiken kan både politiker och företagare låtsas som det är medborgaren som valt fel istället för att erkänna att resurserna inte räcker till.
Allra först, tror jag moderaterna internt behöver övertygas om att linjen är rätt. Det har, som bekant inte gjorts några större utvärderingar av privatiseringarna. Beställ en riktig utredning utan skygglappar i samtliga verksamheter. Några hintar av problemen med den privatiserade skattefinansierade verksamheten kan man redan nu få i Klas Rönnbäcks Privatiseringarnas pris. Den är tämligen snustorr och definitivt seriös - långt ifrån den ideologiska soppa som man kan förvänta sig. Men alltför smal: mer empiri behövs.
Rent PR-mässigt är möjligheterna, efter år av socialdemokratiskt ointresse, väldigt goda. Naturligtvis måste det göras en offentlig poäng av den nya politiken. Ett sätt vore att moderaterna tar på sig att verkställa de sällan infriade löften som finns i Kommunals mönsterarbetsplatsprojekt. Här finns det dock en del som måste förändras på lokalnivå först, men det skall väl inte vara omöjligt.
I det fallet borde det vara lätt för de nya moderaterna att göra en analys av vinster och förluster om man överger privatiseringspolitiken: man kommer få ett antal ilskna företagare i vård- och skolbranschen på halsen. DN:s och SvD:s ledarsidor kommer få krupp. I övrigt har man en god chans att vinna nytt förtroende i väljarkåren. Faktum är att sätta stopp för privatiseringarna och demokratisera den offentliga sektorn förmodligen är det billigaste sättet för moderaterna att åstadkomma en sådan förbättring i relation till Sveriges väljarkår. Att det sedan borde satsas mer pengar i den offentliga sektorn är delvis en annan fråga. Det finns en betydande risk att anställda, när de väl får mer inflytande, också påvisar effekten av nedskärningar och med rätta kräver att det äntligen satsas på deras verksamheter. Här har ju privatiseringarna fungerat bra för den som velat skära ner - inte för att de sparar pengar, men för att de flyttar frågan till en annan nivå. Det synliga ansvaret hamnar på det enskilda företaget istället för hos kommunen, och i enlighet med marknadslogiken kan både politiker och företagare låtsas som det är medborgaren som valt fel istället för att erkänna att resurserna inte räcker till.
Allra först, tror jag moderaterna internt behöver övertygas om att linjen är rätt. Det har, som bekant inte gjorts några större utvärderingar av privatiseringarna. Beställ en riktig utredning utan skygglappar i samtliga verksamheter. Några hintar av problemen med den privatiserade skattefinansierade verksamheten kan man redan nu få i Klas Rönnbäcks Privatiseringarnas pris. Den är tämligen snustorr och definitivt seriös - långt ifrån den ideologiska soppa som man kan förvänta sig. Men alltför smal: mer empiri behövs.
Rent PR-mässigt är möjligheterna, efter år av socialdemokratiskt ointresse, väldigt goda. Naturligtvis måste det göras en offentlig poäng av den nya politiken. Ett sätt vore att moderaterna tar på sig att verkställa de sällan infriade löften som finns i Kommunals mönsterarbetsplatsprojekt. Här finns det dock en del som måste förändras på lokalnivå först, men det skall väl inte vara omöjligt.
LO, Bali och Venezuela
Veckans Flamman bjuder på en intervju med LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin, en artikel och en ledare om det pågående klimatmötet i Bali. Samt förstås några artiklar om reaktionerna efter Chávez folkomröstningsnederlag i Venezuela. För den som vill följa det senare mer finns som vanligt en mängd intressanta artiklar på venezuelanalysis. Jag har under veckan fascinerats av att Fredrik Malms sinne för vad som pågår i landet. Följande passus från i söndags kan vara bra att klippa ut och behålla nästa gång Fredrik Malm skall ut och bedöma verkligheten.
den 2 december 2007
"Chavez tar steget fullt ut till att bli diktator. En del bedömare hävdar att valutgången är oviss, men ingen valutgång i Venezuela är oviss längre. Och om så verkligen vore fallet så kommer valkommissionen att ändra på det."
Observera också att Malm inte vet vilket parti Venezuelas president tillhör. Seriös kille!
den 2 december 2007
"Chavez tar steget fullt ut till att bli diktator. En del bedömare hävdar att valutgången är oviss, men ingen valutgång i Venezuela är oviss längre. Och om så verkligen vore fallet så kommer valkommissionen att ändra på det."
Observera också att Malm inte vet vilket parti Venezuelas president tillhör. Seriös kille!
Öppet hus i renoverade lokaler
För alla som undrar vad egentligen personalen på Flamman sysslar med när vi inte gör en tidning i veckan, åker land och rike runt och föreläser om böcker, ordnar fester till 1:a maj och Socialistiskt forum kan jag nu meddela att vi också renoverat våra lokaler. I tre smärtsamma omgångar: december 2005, juni 2006 och augusti 2007. Vi har under den tiden gått ifrån vad som kanske var Sveriges sämsta arbetsmiljö till något riktigt bra.
Igår passade vi på att festa och sätta en slutpunkt för detta ständigt växande projekt.
van Heijningen till Sverige
Det nederländska Socialistiska partiet hade sin kongress för några veckor sedan. Som man kan se i partiledaren Jan Marijnissens tal är det både ett parti som i sig växer så det knakar och ett parti som faktiskt förändrat det politiska läget i landet. Det enda skälet till att Balkenende fortfarande är premiärminister är egentligen socialdemokraternas ovillighet att regera med SP.
Apropå Marijnissens tal: SP:s enkla retorik kan nästan se opolitisk ut - i själva verket är det raka motsatsen. Det hopp som SP gjort till sin huvudpoäng är synnerligen farligt för den liberala marknadscynismen.
På söndag besöker SP:s partisekreterare Hans van Heijningen, veteran från solidaritetsrörelsen är en fascinerande organisatorisk kraft, vänsterpartiet och Sverige. Då skall jag, Lars Ohly och Heijningen samtala om valet 2010. Kom dit!
Apropå Marijnissens tal: SP:s enkla retorik kan nästan se opolitisk ut - i själva verket är det raka motsatsen. Det hopp som SP gjort till sin huvudpoäng är synnerligen farligt för den liberala marknadscynismen.
På söndag besöker SP:s partisekreterare Hans van Heijningen, veteran från solidaritetsrörelsen är en fascinerande organisatorisk kraft, vänsterpartiet och Sverige. Då skall jag, Lars Ohly och Heijningen samtala om valet 2010. Kom dit!
måndag 3 december 2007
Förlust i Venezuela
Med en mycket liten marginal, 49-51 förlorade Chávez folkomröstningen om den nya konstitutionen i Venezuela. Det var överraskande och synd. Rimligen borde en statsledare kunna väljas fler än två gånger - nu måste Chávez gå senast 2012. Konstitutionen innehöll några andra viktiga steg framåt - inte minst att legitimera den framväxande lokala rådsrörelsen (Gregory Wilpert kommenterar innehållet klokt, som vanligt). Men så kan det gå i en demokrati - folket bestämmer. Chávez uppträdde - i motsats till bilden av honom som en auktoritär och omogen ledare - med respekt och lyckönskade oppositionen.
Valdagen förslöt enligt rapporter lugnt. Tack och lov saboterade inte oppositionen vallokalerna. Man kan dock stilla undra hur det hade sett ut idag om resultatet varit jämnt åt det andra hållet. Oppositionen hade planerat att underkänna ett "ja" och redan på förhand utropat sig till segrare. Därav Chávez kommentar att han föredrog ett nej med liten marginal. De närmsta dagarna får de bevisa att också de är demokrater.
Valdagen förslöt enligt rapporter lugnt. Tack och lov saboterade inte oppositionen vallokalerna. Man kan dock stilla undra hur det hade sett ut idag om resultatet varit jämnt åt det andra hållet. Oppositionen hade planerat att underkänna ett "ja" och redan på förhand utropat sig till segrare. Därav Chávez kommentar att han föredrog ett nej med liten marginal. De närmsta dagarna får de bevisa att också de är demokrater.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
