Knack, knack

När Vänsterpartiet började testa dörrknackning som arbetsmetod fick de uppmärksamhet, som i den här Expressen-artikeln med tillhörande nätomröstning. Detta var lite fascinerande i sig, men tydligen fanns något överraskande med att vänsterpartiet skulle vilja lyssna på folk.

Hur gick det sen? Fungerade det - och varför? I veckans nummer av Flamman har jag skrivit om denna aspekt på det nya vänsterpartiet.

Murad Artin från Örebro berättar att alla partimedlemmar som tillfrågades om att knacka dörr var negativa från början. Men till slut fick de ut 14 personer i olika omgångar, och de var helt lyriska när de hade testat. Misstänksamheten berodde på att de väntat sig ett mycket sämre mottagande än de fick.
– Det är många av dem som vi knackar på hos som verkligen gillar att få säga sin mening, att någon bryr sig om vad de tycker, berättar Murad Artin från vänsterpartiet Örebro. En, som var medlem av folkpartiet, bjöd in oss på kaffe och pratade en halvtimme. Han höll inte alls med om vänsterpartiets politik, men tyckte det var jättebra att vi arbetade så här för att det skall fungera så i en demokrati.

Hela artikeln här.

Jag har tidigare skrivit ett reportage om sossarnas dörrknackning i Stenhagen, Uppsala under 2006 års valrörelse.

Ikväll: Göteborg

Jag har två föredrag som varit ogjorda länge: Göteborg och Falkenberg. Ikväll blir det Göteborg, och snart (även om det i princip skulle kunna betyda september) lovar jag att packa för Falkenberg.

Jag är extra tacksam över att det finns en Facebook-grupp med 62 personer som lovar komma till kvällens möte, arrangerat av Vänsterpartiet. Det kan ha betydelse att det rubricerats som ett "Erotic Party".
- Det är en beskrivning av vårt parti, säger en av arrangörerna.

Alltså: 21 maj 19.00, Andra Långgatan 20, lokalen på innergården.

Trondheimsmodellen slutsåld

Boken är nu slut i affären - jag har bara några ströex kvar. En andra upplaga, med några bonusspår kommer ut i slutet av maj.

"Omöjlig vänsterpolitik" - rekordstor uppslutning

Vänsterkoalitionen i Trondheim fortsätter att vinna opinionen. I den senaste stora mätningen får de socialistiska partierna 58,9 procent. Arbeiderpartiet får resultat som man inte haft på 40 år, men nu ökar även SV till 12,4 procent. Om man räknar med alla partier som på ett eller annat sätt stött Trondheims nya kurs (koalitionspartierna Senterpartiet och De Gröna, samt RV) närmar sig resultatet 65 procent.

Trondheimspolitiken utmålades (precis som allt som luktar vänsterpolitik nuförtiden) som omöjlig före lokalvalet 2003. Det är ju i mitten väljarna finns enligt vetenskapen. Men se, det visade sig vara tvärtom.

Här: kommentarer i NRK och från Arbeiderpartiet.

Fet!

Den gissningsvis första gemensamma Första maj-festen i Stockholm avlöpte fantastiskt bra. Det började som kulturafton (Läsning mot högern och Sånger från barrikaderna) och slutade med dans på scenen efter DJ Hardys pipa. Däremellan var det Evert Ljusberg, Kajsa Grytt, dragspelsackompanjerad Internationalen och rockcovers med Bad Influence. Över tusen personer passerade under eftermiddagen och kvällen.

Första maj-bilder

I Stockholm blev det en härlig första maj. SMHI, denna djävulska utväxt på den borgerliga statsapparaten gjorde allt för att folk skulle stanna hemma, men de dystra prognoserna slog aldrig in. Själv fotograferade jag sossarnas tåg, vilket gör att jag nu är kapabel att kunna göra en närmast vetenskaplig jämförelse mellan ett s-tåg och ett v-tåg. S-tåget hade fler blåsorkestrar, barnkörer, rosor och färre latinamerikaner. V-tåget hade fler Che Guevara-flaggor, queerparoller, egentextade plakat, ungdomar och innehöll absolut inga EU-flaggor.

Det kan förvåna någon att den första stora banderollen i s-tåget löd "Krossa patriarkatet". Vem som helst som inte sett ett s-tåg borde också bli förvånad över sångfrenesin hos Unga Örnar. Ingen borde bli förvånad om diskussionerna om gemensamt tåg 2010 inte redan pågår.