torsdag 13 mars 2008

Normalisering i Irak: av brutaliteten




Dagens Flamman innehåller tre artiklar om Irak inför 5-årsdagen av invasionen. Det är uppseendeväckande hur väl USA:s spin på ”the surge” har lyckats. Historien om hur mycket bättre det är i Irak just nu cirkulerar i samtliga medier. Att strategin också innebär fler civila dödsoffer, som Iraq Body Count påpekar har inte noterats. Jag kan inte tycka annat än att det är groteskt att år 2007, det dödligaste året i Irak förutom 2006 skall betraktas som en stor framgång. Som jag påpekar i ledaren är det fem gånger dödligare för civila än palestinska Gaza under förra årets konflikt.


Men det är en indikation på en mycket viktig mekanism i en grym värld: normaliseringen av våld och förtryck. Naiva kritiker av makten tror gärna att det finns en slags gräns för hur jävlig en konflikt i världen kan bli innan "någon reagerar". Tyvärr fungerar det snarast, som fallet Irak visar, tvärtom så länge det inte finns ett ständigt krav på lösning. När mer blod flyter på gatorna tas det efter ett tag som intäkt för att konflikten är olöslig och hopplös. Så ser det i alla fall ut så länge inte ett alternativ finns. I detta fall är det givet: USA måste lämna landet. Men eftersom det inte betraktas som en lösning, varken av våra statsledare eller tidningar, måste vi normalisera brutaliteten i landet och lära oss att rycka på axlarna.

tisdag 4 mars 2008

Korsbefruktning

En av de roligaste sakerna med att skriva Trondheimsmodellen är att den publik som boken var ämnad för träffar de som boken handlar om. Efter att ha skrivit om vänstern i Norge och Holland är det förstår extra roligt att se att de också gillar varandra. Överst på Klassekampens förstasida 25/2 var den här nyheten: SVs vil lære av søsterparti i Nederland: -Vi skal stå mer på stand.
På bilden finns två norrmän, Edle Daasvand och Audun Lysbakken, som är intervjuade i boken, liksom holländaren Henk Wichard. Att den som skrivit artikeln är Åse Brandvold, som hjälpte mig mycket vid lokalvalet i Trondheim sluter cirkeln ännu lite mer.
Också i SV Bergen, som jag besökte i höstas har de börjat i det lilla.