Helsingborg

Förra torsdagen besökte jag Helsingborg, inbjuden av ABF. Väl framme var det första som hände att jag träffade på Jan Andersson, socialdemokratisk EU-parlamentariker. Som bad om ursäkt för sitt rätt hätska angrepp. De som i övrigt dök upp var mestadels sossar (även om också Kommunistiska partiet, alltså gamla Kpml(r) också kom dit!) och kvällens ämne blev kampen mot privatiseringar. Jan Andersson tog speciellt upp problemet med friskolor, som han menade var den mest skadliga privatiseringen av alla, och fick medhåll av många.

Slående vid nästan alla mina föredrag är att det finns en stark enighet bland människor till vänster att privatiseringsutvecklingen gått långt och att den haft dåliga konsekvenser. Samtidigt är det ofta som de församlade aldrig träffats över partigränser, än mindre arbetat tillsammans mot gemensamma mål. Vilket är en av den svenska vänsterns stora katastrofer. Partitaktik är en sak - så länge det finns olika partier kommer de ha strategier för att maximera just sina röster i valrörelser. Men om den logiken får gälla i varje viktig politisk fråga, får vi inget slagkraftig motståndare till den av näringslivet hopsvetsade svenska högern. Om alla skribenter som ondgör sig över huruvida det ena eller andra partiet borde ha ministerposter eller ej såg det betydligt större problemet att INGET av de tre partierna till vänster om mitten är kapabelt att vända på högerns övertag i samhällsdebatten skulle vi ha kommit en bit på vägen. Men det är helt bortom deras horisont.