Malung

Från Visby tog jag mig till Malung, mötte Göran Greider på Borlänge station och åkte bil sista biten. I Malung hade de redan bestämt sig för att köra en slags variant av Trondheimsmodellen, så både Radio Dalarna och Dalarnas tidningar rapporterade om det.

Diskussionen före mötet handlade mycket om landsbygden och vad som sker när staten retirerar från sitt ansvar. Småstäder och glesbygd är mer beroende av att det finns en stark offentlig sektor. Jag fick intrycket att både Malung och Dala-Floda, som jag besökte senare ingaluna är ställen som hotar att överges när servicenivån sjunker, för folk kommer tillbaka senare i livet. Snarare får de som bor där en lägre standardnivå: de får liksom skylla sig själv om de vill bo utanför storstäderna. Den marknadsstyrda modellen är lika smal geografiskt som klassmässigt.

Mötet sedan blev bra: mycket folk, lite politiskt gnabb mellan arrangörerna (precis som i Visby var det sossar, LO och vänsterpartister som arrangerat) och mycket diskussion om vägen framåt. Göran Greider höll en inledning om den politiska maktlöshet som breder ut sig, och jag fyllde igen den med politisk optimism. Någon föreslog att vi skulle turnera landet runt som ett slags politiska tändhattar. Ja, jag antar att det faktiskt fungerade så i arbetarrörelsens barndom. Och jag är rätt säker på att det inte skulle saknas inbjudningar: det kommer in nya var och varannan dag, men nu tackar jag nej till i princip allt, eftersom tidningen blir för lidande.

Uppdatering: här också en artikel i tisdagen Dalademokraten.