Gårdagens kritiska artikel om Levande historia har som väntat inte fallit borgerliga ledarsidor på läppen. Det sätt de avfärdar den på är mer än i överkant nonchalant. SvD:s tyngsta argument är att Jan Björklunds påstående att ingen protesterade när nazismen skulle granskas. Det är barockt. Från starten har det funnits en stark kritik av den kampanjen. Åsa Linderborg själv har i omgångar skrivit om projektet sedan 1999.
Men det andra argumentet "flera som skrivit på uppropet är kommunister" är mer än ett cirkelresonemang. Plötsligt spelar det inte heller någon roll att uppropet har en rad personer som inte hör hemma på vänsterkanten. Det viktiga är att "flera som skrivit på uppropet är kommunister". Jag undrar stilla hur många dokument i historien som skulle kunna avfärdas på det sättet.
Björklund och SvD retirerar till en primitiv antidemokratisk mekanism. Hela tiden har ju Levande historia och andra liknande "upplysningskampanjer" försvarat med påståendet att ingen rimligen kan vara emot att Pol Pots och Stalins historiska gärningar granskas. Att Jan Björklund nu anser att man inte skall kunna kritisera statlig historieskrivning om man är kommunist bekräftar vad hela kampanjen handlar om: att minska utrymmet för vem som får uttala sig i debatten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar