Knack, knack

När Vänsterpartiet började testa dörrknackning som arbetsmetod fick de uppmärksamhet, som i den här Expressen-artikeln med tillhörande nätomröstning. Detta var lite fascinerande i sig, men tydligen fanns något överraskande med att vänsterpartiet skulle vilja lyssna på folk.

Hur gick det sen? Fungerade det - och varför? I veckans nummer av Flamman har jag skrivit om denna aspekt på det nya vänsterpartiet.

Murad Artin från Örebro berättar att alla partimedlemmar som tillfrågades om att knacka dörr var negativa från början. Men till slut fick de ut 14 personer i olika omgångar, och de var helt lyriska när de hade testat. Misstänksamheten berodde på att de väntat sig ett mycket sämre mottagande än de fick.
– Det är många av dem som vi knackar på hos som verkligen gillar att få säga sin mening, att någon bryr sig om vad de tycker, berättar Murad Artin från vänsterpartiet Örebro. En, som var medlem av folkpartiet, bjöd in oss på kaffe och pratade en halvtimme. Han höll inte alls med om vänsterpartiets politik, men tyckte det var jättebra att vi arbetade så här för att det skall fungera så i en demokrati.

Hela artikeln här.

Jag har tidigare skrivit ett reportage om sossarnas dörrknackning i Stenhagen, Uppsala under 2006 års valrörelse.