Det blev ett intressant samtal med Eric Sundström på ABF igår. Vi har båda följt vad som hänt i Norge och gillar det. Det är tydligt att socialdemokratins stora skräck är att högavlönade arbetare och tjänstemän tippar över till borgerligheten (inte så obegripligt: det var vad de gjorde i valet 2006) och att tankarna lätt hamnar just där: hur vinner vi på mittfältet?
Frågan är värd att ta på allvar – jag kanske inte har ett helt färdigt svar på den heller – men jag tror man måste konstatera att en anpassning högerut, eller en utslätning inte alls behöver minska risken för att tappa högavlönade röster högerut. I det senaste valet fick Göran Persson äta upp att han inte satsade mer för att få ned arbetslösheten – alltså på grund av att han följde borgerliga ekonomers råd. Inte heller anpassningsmanövern att sänka förmögenhetsskatten fick Persson någon nytta av: Reinfeldt kunde triumferande konstatera att ”ingen sänkt skatten så mycket för miljonärer som Göran Persson”. Det var i mångt och mycket på en kritik vänsterifrån som Persson förlorade valet. Att socialdemokraterna ”saknade visioner” och var ”trötta” var också en kritik som lätt kunde lanseras mot en regering som faktiskt anpassat sig för mycket till den borgerliga agendan. Så kan det gå.
Nästa stopp i turnén med boken är Nyköpings folkhögskola klockan onsdag 19/9 19.00.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Sedan kan det ju vara så att den inavlade sosseliten helt förlorat kontakten med den verklighet man säger sig företräda.
Politiken är nyliberal och de politiska förgrundsgestalterna är nyliberala, själva är man bara intresserade att behålla makten för maktens skull även om det innebär den symbios man levat i med högern sedan mordet på statsminister Olof Palme.
När skall dessa politikeroch även vänstern berätta för väljarna vilket val de har och var Sveriges lagar egentligen stiftas?
Skicka en kommentar