Som vanligt när det händer mycket hinnar jag inte skriva någonting. Men i helgen hade Vänsterpartiet sina kommun- och landstingsdagar i Nässjö och jag fick äran att hålla det inledande anförandet med utgångspunkt från Trondheimsmodellen. En och en halv timme framför 300 kommunpolitiker är definitivt inte vardagsmat för mig, så jag var både nervös och spänd på hur det skulle mottagas. I stort gick det bra: frågor och invändningar var rappa och konkreta och det kändes som kommunpolitikerna tyckte det var ett intressant fält att röra sig på. Boken handlar ju både om den lokala politikens betydelse, om opinionsbildning och organisering och det känns som att mottagandet blir bättre ju mer folk har känt på problemen i lokalpolitiken.
Det fanns en positiv känsla i Nässjö som enligt många av de som jag pratade med inte känts av i vänsterpartiet på länge - fler anmälda än tidigare, trots att vänsterpartiet har färre lokalpolitiker. Och konkreta, framåtsyftande diskussioner.
Det påminde mig om en upplevelse på Ung vänsterns riksting någon gång i mitten av 1990-talet, när man istället för att - som vanligt - bara mata på med politiska föredrag och kampanjinstruktioner, öppna en diskussion om hur det egentligen fungerade ute i klubbar och distrikt. Medlemmar fick plötsligt ett tillfälle att berätta om sina egna erfarenheter och höra vad andra hade för problem och det på en nivå som inte sällan negligeras, den praktisk-politiska verkligheten. Jag vill minnas att jag stod i köket och missade hela diskussionen, men att dörrarna öppnade och man kunde höra hur folk strömmade ut och inte kunde sluta prata om det som hade diskuterats. Ingen grälsjuka, inga frontlinjer: ett flöde av tankar fram och tillbaka. Jag vet inte om det var riktigt så extatiskt i Nässjö, men det är något speciellt att träffa andra människor som funderar mycket runt samma problem som man själv. Och om inte utbytet störs av olösliga konflikter, prestige eller andra destruktiva krafter är just sådana diskussioner i sig en kraftkälla.
Nu skall ingen tro att allt bara kommer lösa sig. Jag har också skrivit veckans ledare i Flamman om det här. Men det var inte så få av de församlade som verkade se Nässjökonferensen som en vändning uppåt för vänsterpartiet. Får de rätt är det på sikt viktigt för hela den breda vänstern i Sverige.
Om Nässjökonferensen i övriga medier: DN, Ekot, SvD, Arena.
torsdag 24 januari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar