Min ändlösa turné med boken fortsätter efter jullovet. Ärligt talat börjar den äta för mycket tid för tidningens bästa, och jag känner mig ibland som en grammofonskiva. Men så kan det också bli som igår, när jag besökte Vänsterns Studentförbund i Umeå: mycket folk och roligt på själva föredraget, och alldeles fantastiskt roligt efteråt.
Umeå har enligt lokala uppgifter inte bara en utan två riktigt bra kvartérskrogar, varav en passande nog heter Rött. Riktig lagad mat, många sorters öl och en helt okonstlad "Where everybody knows your name"-stämning utgjorde fonden till ett samtal med de lokala vänsterpartisterna om vissa lägenhetshus behov av utomhusbelysning (det verkar behövas också i Sverige, inte bara i Holland), staket runt lekplatser, privatvärdars outgrundliga snålhet, underfinaniseringen av den svenska sjukvården, behovet att komma bort från den lokala traditionen att första maj-tåget måste cirkulera runt en folktom parkering två gånger (sic!), nödvändigheten av att socialister måste ha de bästa festerna och helt nya tankeexperiment med shoppingkollektiv.
Detta glada Umeågäng av vänsterpartister har inte bara själva analyserat varför det lokala arbetet gått trögt - de har själva uppfunnit nya metoder för politiskt arbete: gått till invånarna runt Ålidhem och startat ett arbete för att förbättra stadsdelen, gjort enkäter (med intressanta obeservationer runt könsskillnader) runt skywalk/tunnel-utanför-sjukhuset-debatten och till och med börjat egna projekt för att demokratisera den offentliga sektorn.
Det var alltså Vänsterpartiet Umeå: Fy satan, vilka härliga människor! Jag tror att det finns fler av dem därute, många fler. Jag tänker söka upp dem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar