torsdag 21 februari 2008

Regering

Temat för dagens Flamman är vänsterpartiet och regeringssamverkan. Jag har, för ovanlighetens skulle skrivit två olika ledare, en för och en emot. Det har ju pågått ett litet drev, eller vad man skall kalla det, från Arbetarrörelsens tankesmedja och Dagens Arena runt vänsterpartiets hållning i regeringsfrågan. Det hade varit kul om de lagt ambitionen aningen högre i reseachen, men det är inte min sak. Min huvudpoäng är att regeringsfrågan är mycket svårare för vänsterpartiet än de vill göra den till. Och det har inte mycket att göra med olika typer av "identitetskriser" eller vilka andra förklenande omdömen man vill ta till, utan med realpolitiska förhållanden: det är svårt för ett litet parti att få genomslag och att behålla väljare i regeringsställning. Vilket historien visar. Man kan tillägga, att om det nu är så otroligt självklart att vänsterpartiet skall sitta i regering, så kunde Göran Persson förstås gjort något åt saken när vänsterpartiet hade 12 procent 1998 eller 8 procent 2002. Eller så skulle Mona Sahlin sluta kritisera vänsterpartiets EU-hållning. Det är milt uttryckt ett falskspel att påstå att vänsterpartiet alltid tagits emot med öppna armar.

Ingen blir klokare av att låtsas som om svåra saker är lätta. Det gäller även dem som tycker det är helt "självklart" att vänsterpartiet inte bör vara med i nästa regering. Därför skrev jag två, inte en ledare. Och fortsatt håller jag båda för sanna.

1 kommentar:

nicklas eriksson sa...

Upplägget med två ledare var intressant. Man fick bilden av problematiken framlagd på ett annat sätt.

Jag tycker att vänsterpartiet gör rätt om det inte sätter sig i en regering med ett alltmer högerglidande (s).