Schlingmann läser Trondheimsmodellen

Veckans nummer av Flamman ägnar utrymme åt moderaterna och deras förnyelseagenda.

I måndags intervjuade jag moderaternas partisekreterare Per Schlingmann. Det var både trevligt och spännande att höra hur han tänker. Utrymmet i tidningen tillät kanske inte världens mest djuplodande intervju – jag fokuserade på vad han ser i kikaren för moderaternas del. Och det var, precis som vi tidigare rapporterat om, att moderaterna nu tar sig av välfärden.

Det kommer att betyda fler privatiseringar – men argumentationen för det är helt annan. Schlingmann själv säger precis som man gjorde på den privatvårdskonferens jag rapporterade om tidigare: låt oss lägga frågan om privat och offentligt, alltså privat vinst, bakom oss och istället tala om kvalitet och mångfald. Låt oss sedan få en mix av ägarformer. I ett system som vi har idag – med 90 procent offentlig vård, är det ju svårt att tro att Schlingmanns uttalande innebär mindre privat vård. ”En mix av ägarformer” innebär de facto fler privata sjukhus. Och det är också så regeringens politik ser ut i praktiken. Den som lever får se, men det finns ingenting som tyder på att privatiseringsagendan är ur leken.

Sedan ville Per Schlingmann tydligt tala om att moderaterna är intresserade av att också förbättra den offentliga vården, och att göra det med ökat personalinflytande.
- Det är otroligt inspirerande, det här med Trondheimsmodellen, menade han. Att facket var först på arenan med att demokratisera den offentliga sektorn.

Han håller nu på att läsa min bok, och det säger faktiskt någonting om de nya moderaterna – mer än det säger om just min bok. Nämligen följande: det är naturligtvis inget vänsterparti, eller arbetarparti, men de är intresserade av vad som sker inom vänstern – för de vill ta över den arenan. Precis som de studerat den svenska modellen eller klimatpolitiken vill de känna till debatten om demokratisering av den offentliga sektorn. Vad som kommer ut i slutändan är förmodligen ingen vänsterpolitik, utan en mer intelligent högerpolitik.

Moderaterna jagar frågor att fånga. De fortsätter att hitta de frågor som människor vill ha svar på. Och de lämnar svar som inte låter höger, men som obönhörligen skapar en samhällsdynamik som bryter ned arbetarrörelsen, som Ali Esbati skriver intressant om. Låt er inte luras av skandalrapporteringen runt Schenström. En skickligare motståndare har arbetarrörelsen inte haft på länge.