Falun igår

Det blev ett spännande möte i Falun för min del igår. De tre röd-gröna partierna hade gjort en kollektiv inbjudan till ett möte, där det visade sig komma en del LO-folk också. Tanken var, så vitt jag förstod att mötet skulle vara upptakten till ett gemensamt oppositionsarbete: och det kändes också som att det fanns goda förutsättningar för det.

Redan före mötet pratade jag med en del av de rödgröna politikerna som kunde berätta att den borgerliga alliansen i Falun nu håller på att privatisera i rask takt - nuförtiden sker det ofta genom att man lägger ut verksamhet på anbud och inte tillåter kommunala enheter lägga anbud. Så mycket var alltså snacket om mångfald värt: Nu skall det bli privat rakt av!

Mötet i Falun var också det första där jag fick applåder så fort jag klev innanför dörren (vilket direkt gjorde mig generad). Det var i stort sett fullt, runt 40 personer, och vi diskuterade, med rätt gemensamma utgångspunkter runt opinionsbildning, problemen med privatiserad verksamhet och behoven av ett offensivt svar från arbetarrörelsen.

Om det är någonting som många verkar vara överens om runt Trondheimsmodellens styrka är det de konkreta frågorna. Det har varit många luddiga paroller från både v, s och mp - och luddet ger både utrymme för en sådan som Reinfeldt att vrida och vända på orden samt för vänsterpolitiker att undvika att ge konkreta lösningar. Det finns en tyst majoritet i Sverige som vill se en offensiv välfärdspolitik, men om den inte blir konkret och om den inte drivs aktivt opinionsmässigt, då går det politiska initiativet till borgerligheten. Då får vi valet 2006 igen.

Vi pratade också en hel del om hopplösheten och deppigheten. Hur skadlig den är för politiskt arbete och varför den finns där. Jag tror själv att en fundamental sak att inse är att det aldrig är "kört". Alliansen kan göra mycket skada, men de kan inte ta ifrån oss möjligheten att ändra deras beslut i framtiden. Det går att återkommunalisera, det går att beskatta de rika. Och det går att demokratisera den offentliga sektorn.

Det roliga med mötet i Falun - förutom att boken går som smör varje gång jag är ute - var att det verkligen finns en gemensam grund att diskutera ifrån. Jodå, det fanns lite politiskt gnabb mellan raderna, men huvudsakligen finns det en insikt om att det är dags att ta strid för välfärden. Det är en upplevelse att se en hel framtida kommunstyrelse, en rörelse i bredare bemärkelse, diskutera tillsammans. Jag ser fram emot att göra det igen.

Tack, alla härliga människor i Falun. Jag skall laga minst hälften av falukorvsrecepten.