Nästa station - Norrköping

Nästa stopp var Norrköping, där LO-avdelningen hade repskapsmöte. Efter hand kom en diskussion om vårdprivatiseringar igång – just i Östergötland har många strider runt sjukvården rasat. (Flamman-länk). Missnöjet med sjukhusnedläggningar har öppnat för ett protestparti, Vrinnevi-listan, ett klart privatiseringsvänligt parti.
Frågan är om väljarna hade speciellt stor koll på det – i det politiska klimat där även vänsterpartiet slöt upp bakom den s.k. ansvarfulla linjen, med nedlagda BB-avdelningar
och en prioriteringslista som resultat, handlade debatten om helt andra saker, nämligen att undgå vårdnedskärningar. Men så kan det gå om en vänstermajoritet inte förmår ta frågorna om välfärden offensivt.

Diskussionen handlade nu mest om sjukvården. Som vanligt, när man träffar kommunalare, är det lite andra signaler man får än hos den privatiseringsvänliga förbundsledningen och i de överslätande valrörelsetalen. Oron på basplanet är stark både för vad som händer när vinstdrivande krafter släpps in och för vad som sker om sjukvården inte finansieras ordentligt. I både Finspång och Motala pågår, så vitt jag förstod, en process av privatisering nu. Samtidigt är landstingens sparbeting 140 miljoner, och sjukvårdspersonalen får spara in på lakan och utrustning.

Norrköping har också varit intressant i två andra strider för gemensam välfärd, dels genom att kommunen sagt ned till utförsäljningar av allmännyttan och dels på grund av segern i vattenprivatiseringsfrågan. Den sistnämnda är dock en seger med många förbehåll, fick jag tydligt klart för mig efter besöket – kommunen behåller vattnet, men det sköts av ett kommunalt bolag som opererar ungefär som ett privat vattenbolag hade gjort - och kampen fortsätter.

Ingetdera är en slump. I Norrköping finns en liten men ihärdig avdelning av Gemensam välfärd, med eldsjälen Gith Andersson i spetsen. Här finns ett LO, som inser vikten av att gå på offensiven och här finns också vänsterpolitiker som Kerstin Hildebrand. Den 23 oktober startar en studiecirkel runt Trondheimsmodellen där. Intresserade - kontakt här! Men, frågade en kvinna:
- Kan det inte komma några yngre någon gång?
Ja, ärligt talat är det en hög medelålder på de flesta möten jag är ute på. Och mitt svar:
(Jag är ju här!) känns inte helt tillfredställande längre. Det verkar som vänstersidan i Sverige (den om vi inte har ett ord för, men jag tänker använda det norska) är så sektorsindelad att folk i Norrköping inte ens visste att jag skulle vara där. En fråga värd att fundera på. Det var i alla fall ett bra möte. Och alla böcker sålde slut igen.

PS. Ni i Norrköping som undrade över hur man får tag på Rönnbäcks bok – här är den.