Lund i söndags

Det andra föredraget på SSF Lund handlade då om Norge, och följdes av en intressant panel av kommunalare och s-politiker. Kommunals och sossarnas Mönsterarbetsplats-projekt har några väldigt goda ambitioner som om de genomfördes skulle skapa en helt annan situation i den offentliga sektorn. Men det har inte haft samma drag som det norska Fagforbundets modellkommun-projekt.

Kommunalarna på det här mötet ansåg att det saknades intresse från ”deras” politiker. Intresset bland kommunalpolitiker handlar om att hålla budget, och inte så mycket mer, menade de. Det är en verklighetsbild jag kan känna igen mig i, inte minst från vänsterpartiet, när Vägval vänster-gänget styrde. Men det är ett passivt förhållningssätt, och det driver aktivt isär arbetarrörelsens fackliga och politiska grenar. Skall bara kostnaderna ner nästa budgetperiod, då finns det ju knappast en poäng att diskutera innehåll eller skapa mer långsiktiga strategier

Just klyftan mellan (kommun)politiskt och fackligt är en av de saker som slagit mig mest på denna lilla turné: det är väsensskilda perspektiv, och sällan mötas de två. Och ärligt talat – det är en förlust av gigantiska mått.

Ur fackligt perspektiv: när ”deras” politiker inte längre förstår hur läget är i arbetslivet, då fattar de - ofta ovetande - anti-fackliga beslut. Det försämrar fackets ställning – demoraliserar, passiviserar. Och förstås: de politiska resultaten blir sämre.

Ur politiskt perspektiv: när arbetslivet inte längre står på den politiska agendan, blir politik bara en fråga om skattesatser och lagstiftning. Det försvagar poängen för många att rösta på arbetarrörelsens partier när arbetslivet utelämnas. I de övre inkomstkategorierna finns en betydande risk för att väljarna röstar efter sitt egna, snäva ekonomiska intressen (vilket de ju inte har mycket för under den här regeringen, men de kanske gjorde en annan kalkyl i september 2006).

Trondheimsmodellen är ett ganska drastiskt sätt att komma ur den här problematiken. Men det finns förstås andra sätt för facket att ta ett steg framåt. Om det inte sker kommer det aldrig finnas förutsättningar för vänsterpolitik i Sverige.