onsdag 18 juni 2008

FRA-debatten: Bara för att du ser vånda upphör inte bedrägeriet.

Jag var en av de många som följde den spännande FRA-debatten, och blev rätt äcklad över den teater som Federley och Tolgfors ställde till med.

Jag förstår precis hur åldermännen i alliansen resonerat: här har vi en ung och rebellisk stjärna som vi inte kan köra över rakt av utan att förstöra. Hur kan vi rädda hans ansikte och ändå inte behöva dra tillbaka förslaget och se mindre regeringsdugliga ut? Låt honom vara den aktiva parten och lägga ett ändringsyrkande (observerat - en linje som vi garanterat inte mosar, vilket borde göra dem som ser Tolgfors som förloraren i dramat aningen misstänksam) och låt honom med högtravande retorik och känslor ersätta sin tidigare övertygelse om lagens skadlighet. Jag kan också förstå att Federleys känslor i talarstolen var motstridiga: inte heller hans huvudrolle i dramat kunde skyla över det faktum att han vek sig. Och han måste ha varit rädd för att teatern genomskådas, vilket bara tog någon timme (för Dagens Nyheter behövde han inte vara orolig - de köpte historien rakt av, förmodligen för att deras genomcyniska inställning till politik från början avskärmat dem från tanken att man överhuvudtaget kunnat rösta nej till förslaget). Dagen efter är kommentarerna på Federleys blogg inte nådiga.

Höjden av patetik var Annie Johanssons åberopande av personligt ansvar i samma stund som hon frivilligt lade sig under järnhälen. De unga centerpartisternas agerande har inte bara undergrävt deras tal om frihet från statsinblandning, utan också om vikten av personval.

Som en av kommentarerna på Politikerbloggens artikel noterat:

"visst är det lite konstigt att samma partier som i grundlagsberedningen vill ha MER personval nu betonar att de enskilda riksdagsledamöterna INTE får rösta utifrån sitt personliga samvete och det personliga mandat de fått av väljare som kryssat in dem, utan att de måste vika sig för partikollektivet. Det är nåt som inte stämmer här."

Ja, visst är det konstigt. Och visst är det konstigt att dessa människor med munnen full av demokrati och frihet numera tycks ha byxorna fulla av övervakning och repression. Men så är det. Frågan är vad Ayn Rand och Federleys mamma tycker om att han blivit anförda i sammanhanget.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Skrota Fra LAgen Och OrwellAgendan Ingen i Befolkningen Vill HA Det Ändå.
Fyfan Europa håller på bli det tredje riket.
Man försöker smyga bakom ryggen på folket med omröstningen till Eu konstitutionen ochså.

Fyfan säger jag bara FYFAAAAAN.
Ska folket revoltera ?
frågan är ska vi behöva stå på och se hur våra ledare för våra skattepengar vill begå landsförräderi framför ögonen på befolkningen mot våran vilja.
Kan en smyg diktatur bli synligare?

Anonym sa...

Jag bor utomlands och har svårt att följa svensk debatt. Kommer en framtida vänsterregering helt riva upp lagen? Sossarna har ju inte precis fläckfri historia i dessa frågor.

Bra att de som kallar sig liberaler visar sitt rätta ansikte, i alla fall.

Aron Etzler sa...

Att se till att en rödgrön regering stoppar massövervakning (i klartext - försäkra sig om att socialdemokraternas kritik mot lagen innebär något mer än vanlig oppositionskverulans) tycker jag borde vara en central uppgift för v och mp i allians med de borgerliga och obundna kritikerna av övervakningssamhället. Det borde gå, tycker jag, men jag är inte spågubbe.